”En gumma kommer mot mig på vägen. Från hennes flinka fingrar växer halmflätan neråt, över armen bär hon en färgskiftande fläteknippa och under armen halmpacken. En annan gumma är på väg mot handelsboden för att byta hattar mot kaffe, socker och mjöl.”
– Lärarinnan Selma Johansson, Hembygden år 1923
Vi vill nu visa upp en liten del av denna hattskatt som finns i hemmen. Halmhattar samlas in från allmänheten och visas upp ihop med eventuella personliga berättelser.
I det praktiska allmogelivet fick halmflätningen redan från början en stark förankring i Dalsland, inte minst i Ärtemark socken. Av särskilda skäl blev denna bygd centrum för halmhattstillverkning.
Handelsbodarna tog tidigt upp flätor, flätepack och hattar som betalning. Handelsmännen spelade också en viktig roll i hattarnas spridning över Sverige och resten av världen. Ett annat sätt för hattarna att ta sig utanför socknen var med hjälp av hattknallar som sålde Ärtemarkshattar, damhattar, herrhattar och barnhattar
Gammal som ung lärde sig att fläta, sy och forma hattar. Med tiden blev efterfrågan hög och presshus, där hattarna
kunde formas, byggdes. Speciella symaskiner för hattflätor importerades och nästa steg i halmhattstillverkningen togs.
På några få år växte hattillverkningen i Ärtemark till just den husslöjd som det samtidigt på andra håll i Sverige gjordes stora ansträngningar att starta. Hur många hattar som tillverkades av Ärtemarkingarna finns det ingen exakt siffra på. Uppgifterna kring årsproduktionen mellan år 1874-1900 varierar från den i traditionen vedertagna siffran 100 000 hattar ända upp till en halv miljon hattar. År 1880 hade Ärtemark socken 3000 invånare.
Mellan år 1870-1920 var halmhattstillverkning en blomstrande industri i Ärtemark.
Varmt välkommen!