Märta-Stina Godtman

För 150 år sedan var Dalsland, liksom resten av Sverige, drabbat av konsekvenserna av flera svåra år där vilket ledde till stor fattigdom. Många emigrerade från området till USA och en del av de som stannade kvar i Sverige vandrade istället över till Norge för att söka jobb. Märta-Stina var 19 år gammal när hon beslöt sig för att gå mot Norge för att söka sommarjobb. Hon gick med andra i en grupp och de gick barfota för att inte slita på det enda par skor de ägde. De kom till Björnstad gård i Tistedal och valde att övernatta där men värdfolket fattade tycke för Märta-Stina och undrade om hon ville sanna över sommaren och jobba som piga. På gården jobbade en dräng som tidigare varit sjöman och lärt sig fläta hattar av strå i Panama. På lediga stunder lär han Märta-Stina att fläta och sy hattar. Efter sommaren går Märta-Stina tillbaka till Ärtemark och så kom då kunskapen med att fläta halmhattar till området.

Kvinnor träffas och flätar hattar tillsammans och det sades att flätorna till sist rann ur händerna på de flitiga halm-fläterskorna. Halmen blev till ett bondens guld och man bytte ”flätepackar” (halmflätor) mot mat i handelsbodarna. Flätorna syddes sedan till hattar och detta blev en industri i området. Man byggde presshus och gjorde hattar på löpande band. Som mest exporterades 60.000 hattar/ år och de kunde ses både i New york och i Paris.

För att göra en hatt
För att göra en hatt går det åt 10-12 meter fläta. Oftast så flätas en sjufläta (fläta av sju strån). Det tar ca 3 arbetsdagar för en van halmslöjdare att fläta och sy en hatt.