Folkkonsten har i första hand betraktats som en nyttokonst, en dekor på vardagsföremål. Men här hittar man också objekt med en mer bestämd eller obestämd representativ funktion, som till exempel halmkronan (oron).
Mina halmkronor bygger i stort på återvunnet material som råghalm, ull (kardflor), lintråd, textilspill, silkespapper och äggskal som sammanställs i en tids- och tålamodskrävande process till olika kreationer som under årens lopp kommit att utvecklats. Man kan se på halmkronan som ett förädlat skräp – då ingenting är av värde om man plockar ner den i dess beståndsdelar.
Jag känner mig tryggt förankrad i detta immateriella kulturarv, där teknik och material är traditionella. Halmens skörhet och arbetets tids- och tålamodskrävande process står ut i digitaliseringen och urbaniseringen tidevarv, där allt går allt snabbare.
Jag rör mig dessutom inom den osignerade slöjden, men när förhoppningen om att ändå över tid kunna uttrycka något igenkännbart som kan attribueras till mig som avsändare.
Per-Åke Backman, Lycka och Leksand
Foto: Ingela Sannesjö
